Vart är vi på väg??!


I min dagliga gärning har jag kontakt med ca 100 föreningsledare i veckan spridda över hela Sverige, representerade ett stort antal klubbar med de mest skilda verksamheter.

Då hör jag en röst….en röst som i många fall andas förtvivlan och frustration
. En röst som i flera fall har gett upp och som ofta representerar den gamla stammen av hårt ideellt arbetande föreningsledare.

Det Svenska föreningslivet håller på att krakelera i många fall ute i Svea rike. Ett evigt kämpande med att få ekonomin att gå ihop, ett evigt kämpande från en tynande grupp ledare som sliter för att medlemarna/ungdomarna skall kunna bedriva den verksamhet man valt att deltaga i (med förhoppningsvis stor glädje och entusiasm), en mängd nedlagda ideella timmar för att få verksamheten att gå runt, en mängd timmar för att hålla anläggningar och lokaler i gott skick, en mängd timmar som obetalda styrelsemedlemmar, sektionsmedlemmar, ungdomsledare och tränare etc etc

Men vad händer när dessa obetalda eldsjälar inte orkar längre? Varje dag hör jag i dessa röster problemen med att rekrytera nya krafter till föreningslivet

• Medications / recreational drug use :qualify for the diagnosis of erectile dysfunction. At present, How long does sildenafil last?.

.

Varje dag hör jag klagan över dåligt engagemang. Varje dag hör jag vittnen om bristande föreningskänsla
. Varje dag hör jag de djupa suckarna över att inte föreningsmedlemmar tar sitt ansvar och ställer upp för sin klubb oavsett vad insatsen än kan bestå av.

Må vara att samhället genomgått en kraftfull förändring under de senaste 30 åren. Må vara att man dubbelarbetar och har en mängd åtagande runt sig. Må vara att man har andra sociala nätverk än som förr i föreningslivet. Må vara…

Men..
. Vart är vi på väg?  Detta är inte enkom ett problem för vårt föreningsliv
. Det är och kommer än mer att bli ett problem för samhället i stort.

Vad gör vi????

Tyrone